Boels Dagbok

Nu har jag äntligen bestämt mig för att avsluta denna blogg, jag känner inte för att skriva mer om det som händer omkring en dels för att jag vill inte utelämna varken mig själv eller de som står/stått mig nära
En sak är däremot säkert det är att denna blogg har varit till en stor hjälp för mig att bearbeta saker under och efter Mimmis sjukdom. Men nu lever hon sitt eget liv och skriver i sin egen blogg och det räcker.
Vi vet alla att livet inte blev som det var innan och det kommer det aldrig att bli. Men man måste på något sätt gå vidare, en dag i taget.

En dag kanske jag pluppar upp i ett annat forum. Men nu tror jag att min dagbok kommer att bli med papper och penna.

Tack alla som följt mig stöttat mig (oss) och skrivit glada tillrop. En del vet var jag finns med mailadress så vi kommer nog att ha kontakt i alla fall.

Hemma igen efter alla dessa dagar nere i Skåne. Ja det har inte varit lätt och vad skulle jag ha gjort om jag inte hade haft Mimmi, Elsa och Stoffe med mig. Dom har varit ett så stort stöd och sällskap. Känner en så stor tomhet även om min pappa var gammal så var han min pappa.
Begravningen gick bra och den var så vacker med en präst som var helt underbar. Min lilla mamma orkade inte gå på begravningen, hon har liksom förträngt att hennes man sedan 59 år är borta, precis som hon förträngde att han var amputerad och inte kunde flytta hem igen. Det var något dom planerade år efter år. Så sent som i februari/mars så bad min pappa mig titta i Helsingborgs Dagblad på hussidorna. Han hade hittat ett hus som var helt perfekt till sig och mamma. Det var lögn i helvete att förklara för honom att det inte skulle gå och just i februari var ju min mamma jättedåligt så det funkade just då att man inte som snart fyllda 87 år kunde köpa ett nytt hus och flytta. Men man ville ju inte förstöra alla hans drömmar.
Men som sagt så gick begravningen väldigt bra. Vi var inte många utan några av pappas vänner kom och så var det vi fyra. Elsa var så snäll. Hon sov hela begravningen och när allt var över slog hon upp sina klarblå och log/skrattade under hela kaffet. Hon charmade alla, från medresenärer på tåget. personalen som skötte pappa, prästen och framför allt hennes gammel mormor som blev så glad att få se Elsa.
Bouppteckningen gick även den utan mamma, och så var biståndshandläggaren hemma och pratade med oss och nu skall vi få in mamma på hem. Hon vill inte bo kvar i huset längre. Så håll alla tummar att det går vägen denna gång.
Ja hemma igen, jättetrött i psyket. Känns som jag inte kan hålla ihop så länge till, ledsen, har väl gråtit floder. Det är helt otroligt hur mycket tårar man har och dom tar inte slut. Kan helt plötsligt bara börja gråta. har svårt att koncentrera mig, svårt att läsa och lösa korsord. Sovit uruselt flera nätter då min mamma har helt andra vanor än vi andra. Så ikväll blir det nog sova av för min del. Nu är det 2 dagar som jag inte planerat något utan skall ta dagen som den kommer och på måndag så börjar arbetet igen. Får se hur allt går, har ingen glädje över någonting just nu, svårt när man liksom känner sig ratad. Men får väl starta om batterierna och se om livet har något annat kul som man kan göra.
Mimmi har tagit några bilder från begravningen som finns under hennes blogg http://mahii.blogg.se/

Ja så var det augusti, var tog juli månad vägen. Har precis packat klart allt som jag skall ha med mig ner till Skåne. Imorgon så åker Mimmi, Elsa och jag och så kommer Stoffe på måndag vid 15 tiden. Skall bli kul att få åka med dom men samtidigt är detta ju ingen nöjesresa. Skall sanningen fram så blir det skönt när allt är över på torsdag eftermiddag. Håll tummarna allesammans att det går bra.
Nu är det snart middag hos svärmor som fyllde 80 år i torsdag och nu skall hon ha middag för oss allesammans på lokal. Skall snart åka och hämta Mimmi, Elsa och Totte samt Stefan.
Ha så skönt.

Morfar Stefan fick ta en långpromenad med Elsa i Nynäs idag så att Marie och Totte kunde koppla av och ha det kul utan att vara orolig för Elsa. Efter en halvtimmes promenad somnade Elsa till slut. Sov i 20 minuter innan hon vaknade och var ledsen men jag fick henne att somna igen. Till slut ville alla hemåt så jag körde hem Elsa, Totte och Marie till Handen. När vi kom till Handen så fick en lite hjänsläpp. Vid rondellen vid McDonalds så skulle jag åkte rakt fram men svängde av mot McDonalds utan att tänka mig för. Sa då att jag kör alltid två varv i en rondell och Marie tyckte detta var skitroligt och skrattade gott åt detta och bara för att göra henne ännu gladare så körde jag två varv i nästan rondell också. Var gör man inte för att roa ens barn. Synd bara att hon att inte sa när hon var yngre att hon gillade att åka runt en rondell i flera varv så hade jag gjort det tidigare. Så nu måste morfar klara sig utan sin lilla prinsessa Elsa i nästan en vecka. Blir jobbigt men jag får träffa henne snart igen.

Ja då var man ett år äldre, tack alla som skickat kort, meddelande mm. Min födelsedag firade jag på landet hos Tottes mamma och pappa. Vi satt ute åt en bit, tog ett glas vin och hade det väldigt mysigt med lilla Elsa. Hon är en sådan solstråle och på söndag skall hon få åka tåg ner till Skåne. Hoppas att min lilla mamma blir lite piggare när hon får träffa Elsa.
Nu är det en vecka kvar till begravningen och det känns så tufft. Man vet ju att ens gamla föräldrar skall en dag gå bort men att det var så här tufft trodde jag aldrig. Tårarna tar aldrig slut, kan gå på stan och så är det något som går emot mig och då kommer tårarna. Visst är man löjlig. Men jag får väl gråta för min lilla mamma också för hon säger att hon inte har några tårar kvar.

Ja idag fyller min svärmor 80 år och hon skall ha fest på lördag.

Idag fick morfar rå om Elsa alldeles själv en stund. Medans dom andra festade så var jag och Elsa i stugan och kollade på teve. Elsa åt välling och morfar fick byta blöja på henne och inte hade man glömt bort hur man gjorde det. Precis när Elsa hade somnat ringde Marie och frågade mig om jag kunde skjutsa hem Kicki och Jennifer så det var bara att göra det för jag hade ju lovat att jag skulle göra det. Morfar älskar sin lilla prinsessa mest av allt på denna jord.

Så var namngivningscermonin över och det gick så bra. Mimmi och Totte höll ett så vackert tal om sin älskade dotter och alla var nöjda och glada. Efter så var det kaffe och små bakelser och andra kakor. Dom hade även gjort en tipspromenad om sin dotter och alla gick utom jag (mormor) för jag hade hjälp dom att skriva ut frågorna och då blir det fusk.

På sena eftermiddagen så grillade vi och hade det så mysigt. Sedan blev det fest så i dag är mormor lite dagen efter i framför allt trötthet. Min lilla mamma har ringt flera gånger och är så snurrig så jag vet inte vad.
Christopher åkte idag till sin kompis i Oskarshamn och kommer att sammanstråla med oss nästa måndag i Skåne och begravningen. Den hänger nu över en som ett stort tungt ok och jag bara hoppas att det går bra och att det är över.

Stefan jobbar nu och jag skall väl ta och laga lite mat till mig och förbereda mig på måndagen och jobbet.

Idag har jag varit och införskaffat presenter till lilla Skrutt (Elsa) till hennes dag på lördag, namngivningdagen. Det är från oss, från Morbror och från hennes gammelmormor så jag hoppas verkligen att hon skall bli glad för detta när hon blir lite större.
Tack för igår Ellinor och Lotta, en mycket trevlig kväll.
På jobbet rullar allt på och det är att göra hela tiden. Vi är bara 2 personer och dom som har hand om vår bokning har semester så de akuta sakerna kommer till mig och alla samtal ang. läkartidningen kommer till oss båda så att vi trodde att vi skulle hinna med andra saker kan vi glömma. Det är jämt skägg, samtidigt är det skönt att det är att göra hela tiden för jag hinner inte att sitta och fundera så mycket. Dom tankarna kommer när jag åker hem och jag blir så psykiskt trött så det liknar ingenting.
Imorgon måste jag beställa biljetterna och det blir nog med det konkurrerande bolaget vi åker för kostnaden är 1600 kr mindre än med SJ och man behöver ju inte åka X2000 alltid.

Klart för idag.

Igår var det en bra dag, vi fick låna vårt underbara barnbarn från kl. 14.00 till 22.00. Det var så mysigt för hon är så snäll och go. Helt plötsligt så kändes livet så mycket bättre och allt gick som en dans hon grät lite grann men så farligt var det inte, hon åt, sov och bajsade. Hon var precis som ett litet barn på 3 månader skall vara. Men idag känns det inte bra, är ledsen i mig själv och tycker allt är skit. Tänker ofta på min pappa och blir klart jätteledsen och tänker mycket på min mamma, hur det skall gå för henne nu. Ja inte är det lätt inte. Måste beställa tågbiljetterna och får sådan ångest att jag inte kan komma för mig att beställa dom varken ner eller hem. Måste ta mig i kragen.
Den 25/7 är det namngivning för Elsa i Granby och på söndag åker Stoffe till Oskarshamn för att vara där och sedan sammanstråla med Mimmi och mig i Hässleholm veckan därpå.

Varför är det så svårt känner att jag sakta men säkert åker ner i dyn. Det är så mycket i mitt huvud som jag brottas med hela tiden. Blir snart galen. jobbar på och vi har en hel del att göra på jobbet och så är vi bara 2 st i semestertider. Ligger mycket saker kvar som inte skall ligga kvar utan det får vi ta tag i nu och då blir det extra jobbigt. Men klart dagarna går fort när det är att göra.
Känner med bävan för begravningen. Vet ju inte hur mamma skall ta detta och hur hon kommer att må. Idagsläget är det inte så bra utan hon äter lite, sover och äter lite igen. Vad är det för liv att leva. Tycker så synd om henne och känner verkligen att jag skulle vilja göra mer för henne, Men tyvärr så tar hon inte emot detta och hon vill ju inte in på något hem heller.
Ja det kommer bli lite rörigt när vi kommer ner Mimmi med Elsa, Jag och Christopher. Men vi får göra det bästa av situationen. När dom har åkt hem sedan så måste jag hjälpa mamma med boupptäckningen och det kommer nog att bli mycket rörigt och stökigt tror jag, för hon förstår inte och ännu mindre nu.

Men först av allt har vi ju Elsas namngivningsdag att glädjas åt. Jag skriver mer en annan dag.

Blir snart tokig tror jag, varför kan man inte få må bra, vara glad och tycka att livet är stenkul. Är så förbannat trött på att hela tiden få bakslag, i ett har det gått sedan 2004. Livet känns just nu så meningslöst. Man försöker göra det bästa för de runt omkring en, men tyvärr så blir man sårad och tar så hårt.
Vet inte hur jag skall klara allt detta.
Det är en förbannad tur att man har lilla Elsa som är en go och underbar unge och att Mimmi låter mig sitta barnvakt då och då är så skönt.

Nu har vi namngivningen att se fram emot den 25/7 på landet, sedan så fyller svärmor 80 år och då skall hon ha fest som man får går på och sedan bär det iväg till Skåne igen för begravningen och boupptäckning.

Kommer på mig själv med att sitta och tänka på olika episoder med min pappa, ibland roliga och ibland mindre roliga. Men en sak är säker han var den bästa pappan man kan tänka sig trots alla förbud som jag hade. Dom var ju rädda om mig och det förstår man själv först när man har egna barn.

Idag skall jag väl försöka städa och plocka lite. Vi har sparat alldeles för mycket saker (vi är små ekorrar), men nu skall jag röja bland detta. Och så hoppas jag att jag kan komma igen för det är inte kul att gå i denna dimma och må dåligt. Säger än en gång att det är en himla tur att jag har ett sådant underbart jobb annars vete gudarna vad som hade hänt mig.

Hemma igen efter en mycket jobbig vecka. Har hunnit att tömma pappas rum på det boende han hade och det var känslomässigt väldigt jobbigt, men som tur var är personalen helt underbara där så dom stöttade mig hela tiden. Var med mamma på begravningsbyrån och begravningen kommer att hållas den 6 augusti i Vikens kyrka. Då mamma och pappa aldrig har pratat om hur dom vill ha det så fick jag igenom att pappa skulle kremeras och sedan strös i en minneslund där nere. Det blri så svårt att ha en sten med blommor mm som man skall sköta när man bor 60 mil bort.
Mamma mår ju inte så bra och det är faktiskt jobbigt att se henne så liten (som en fågelunge), hon väger 45 kg ochd et är bara skinn och ben. Hoppas verkligen att hon fixar detta.
Kände efter en vecka att det var dags att åka hem och försöka komma ikapp vardagen lite grann. Det blir ju ändå så att vi snart kommer att åka ner igen och då får jag sällskap av Mimmi, Elsa och Christopher.

Sorgen är stor efter min pappa och jag saknar honom och hans konstiga samtal. Han hörde tyvärr väldigt dåligt och skulle idag fått 2 nya hörapparater som vi hoppades så på. Han skojade med tjejerna på hemmet dagen innan och sa att snart så skulle han höra allt dom sa och så morgon efter så har han 40 graders feber och det blev i ilfart till sjukhuset där han 4 timmar senare avled. Livet är bra konstigt.

Nu tar jag en dag i taget och hoppas att jag kommer att orka allt. Tårarna rinner då och då men det är ju bara att låta dom göra det. Nu är det duschen och sen sängen för mig.

God Natt